Så var det äntligen dags, Decembercupen! Målet som jag haft i sikte under detta halvåret. Nerverna låg utan på kroppen men så himla skoj! Är det då värt det?
Jag vet inte, spontant vill jag säga nej. Det är inte lätt att ha småbarn, man, hus och aggressiv reumatism när man satsar. Sen samtidigt, hade det inte varit för Stefan hade jag nog hoppat av för länge sen. Nu väntar livet! Komma ikapp med hemmet, julpynta, baka- och faktiskt få smaka det jag gör. Gå på restaurang med min man osv osv. Men först! Kurera mig. Jag låg med febertoppar igår, hostar, snörvlar och beter mig allmänt illa ;-) Så idag blir det att fixa jul i Charlies rum, han har tjatat om det i 2 veckor. Och till alla tjejer och killar som deltog och fortsätter att satsa. Shit vilka vinnare ni är! Det är verkligen ingen dans på rosor!
