godis snopp(?!?!?!)
Tja,vad kan man säga. En liten känslomässig berg och dalbana har det varit denna veckan. Mycket tack vare försäkringskassan,men sen och andra sidan...folk har väl mördat för mindre än hormoner?
Jag har känt mig fruktansvärt ledsen och jävligt ensam. Jag vet att mina vänner och familj finns där absolut,men jag kände mig så ensam i graviditeten. Det går väl upp och ner det där. Men jag tror ju inte att jag är ensam innerst inne...
Träffade Lovisa(Katta och Freddes lilla tös i fredags)Ja ni kunde ju själv se hur pytte hon är. Samtidigt som jag längtar till grisen är ute så jag kan börja på mediciner och ta tillbaka mitt liv och kropp,så fick jag en ångest känsla.
Shit pommes....en unge på G. My god!Jag klarar inte det! Jag är för ego....jag vill tänka på mig själv först....AAAAA!!!
Men samma där,innerst inne så vet jag att jag klarar det. Det är nog som Katta sa: Man blir chockad över hur mycket som kommer naturligt. So nature....bring it on ;-)
Pii,det blev ju ett jävla klagande i detta inlägget men ni ska bara veta hur långt jag har kommit. Jag är så himla mycket mer positiv nu...En dag ska jag väl våga berätta hela historien. Mest ifall det är någon annan blivande mamma som googlar på just det. Vi är inte ensamma.
Nu ska jag fortsätta med min dag,och börja med att dricka upp mitt morgon kaffe...
Ha det
Kisses Kitten